Efter en vecka på Gran Canaria med sol, bad och total avkoppling känns det nu som att jag är laddad med energi.
Under ett antal månader (6) har jag haft problem med sömnen. Sov max 3 tim./natt. Vet inte om det beror på att jag jobbat natt i tio år men det spelar säkert in. Hur som helst så tror man hela tiden att det ska bli bättre. Nu blev det inte så. Till slut går det inte utan man rasar, vilket inträffade. Man ska verkligen inte underskatta hur viktig sömnen är. Jag fick söka hjälp och nu börjar jag sakta men säkert att återhämta mig.
Eftersom trädgården är mitt absolut största intresse så känns det som att det kan bara bli bättre nu när det är den säsongen som ligger framför oss. Nog om detta.
Min enda scilla
som stått så stolt under ett bokträd under säkert tio år ...
...har nu blivit två.
Det sägs att scillor förökar sig fort. Det gäller inte hos mig. Kanske ville den översta vara ensam herre på täppan och få all uppmärksamhet varje vår tills nu. Vad vet jag?
Må så gott!
Pia
onsdag 2 april 2014
måndag 17 mars 2014
Överraskningar
Tänk att det är liv i hortensian som bara stått kvar i sin kruka utomhus hela vintern. Det har aldrig hänt tidigare att någon sådan överlevt.
Lupinen som jag lyckades hålla undan från mördarsniglarna hela sommaren har också överlevt i sin kruka.
Man blir ju så glad över sådana överraskningar.
Men den överraskning som värmt mest i helgen är denna...
underbara bukett blommor som jag fick av min dotter när jag som minst kunde ana det.
Må så gott!
Pia
Lupinen som jag lyckades hålla undan från mördarsniglarna hela sommaren har också överlevt i sin kruka.
Man blir ju så glad över sådana överraskningar.
Men den överraskning som värmt mest i helgen är denna...
underbara bukett blommor som jag fick av min dotter när jag som minst kunde ana det.
Må så gott!
Pia
tisdag 11 mars 2014
Årets första plantering
Kunde inte låta bli att köpa några vårblommor. Här har vi en liten vit Bellis. Den är planterad i en kruka som står i en av två korgar som hänger på en rostig stege.
Så här ser det ut i vår trädgård just nu eftersom femton björkar var i behov av att toppas rejält.
Kände att jag borde ta tillvara något innan det kördes till tippen så det blev en krans och...
...en båge över några penséer.
Må så gott!
Pia
Kände att jag borde ta tillvara något innan det kördes till tippen så det blev en krans och...
...en båge över några penséer.
Må så gott!
Pia
tisdag 4 mars 2014
Planera eller inte
Mycket av det man gör i sin trädgård har man planerat för, ibland kanske under lång tid.
Man funderar, hämtar inspiration och drömmer. Ibland ändrar man sig flera gånger innan man skrider till verket. En del planer blir aldrig av.
Det händer också att man inte planerar alls utan det är en stundens ingivelse, vilket inträffade hos mig förra veckan.
Utanför dörren har det i många år klättrat murgröna på ställningar. Har ibland retat mig på att det nog blev två olika sorter. Varje vår har jag rensat bort det som varit visset ( jättetråkigt och tidskrävande)
och försökt dra runt de långa slingorna i ställningen så att det skulle se hyfsat ut.
Så hände då detta att jag gick runt med en sekatör i handen och klippt bort lite visset här och där. Plötsligt ser jag mig själv stå och klippa ner den ena murgrönan. Mannen kom och frågade vad jag sysslade med och fick till svar att nu ska dessa bort.
- Ska jag börja på den andra då? sa han
- Nej, tänk om jag ångrar mig. Jag måste se först, svarade jag
- Jaha, vad ska du göra om du ångrar dig då?
Nu kan jag berätta att jag inte ångrade mig alls utan snarare undrade varför jag inte kommit på detta tidigare. Är det vad som kallas hemmablind?
Nu ser det absolut inte snyggt ut men det är då det roliga börjar. Planeringen!!
Tack snälla för kommentarerna till förra inlägget!
Må så gott!
Pia
Man funderar, hämtar inspiration och drömmer. Ibland ändrar man sig flera gånger innan man skrider till verket. En del planer blir aldrig av.
Det händer också att man inte planerar alls utan det är en stundens ingivelse, vilket inträffade hos mig förra veckan.
Utanför dörren har det i många år klättrat murgröna på ställningar. Har ibland retat mig på att det nog blev två olika sorter. Varje vår har jag rensat bort det som varit visset ( jättetråkigt och tidskrävande)
och försökt dra runt de långa slingorna i ställningen så att det skulle se hyfsat ut.
Så hände då detta att jag gick runt med en sekatör i handen och klippt bort lite visset här och där. Plötsligt ser jag mig själv stå och klippa ner den ena murgrönan. Mannen kom och frågade vad jag sysslade med och fick till svar att nu ska dessa bort.
- Ska jag börja på den andra då? sa han
- Nej, tänk om jag ångrar mig. Jag måste se först, svarade jag
- Jaha, vad ska du göra om du ångrar dig då?
Nu kan jag berätta att jag inte ångrade mig alls utan snarare undrade varför jag inte kommit på detta tidigare. Är det vad som kallas hemmablind?
Nu ser det absolut inte snyggt ut men det är då det roliga börjar. Planeringen!!
Tack snälla för kommentarerna till förra inlägget!
Må så gott!
Pia
söndag 23 februari 2014
Tankar en söndag
Nu vill jag först säga att detta är inte en "tycka-synd-om-mig-snyftare" utan bara det att jag tänker högt.
Har inte skrivit något på två veckor men funderat desto mer.
Varför började jag blogga?
Jag har aldrig varit mycket för att fotografera. Den kamera jag hade satt filmen (ja, ni läste rätt) från semestern 2006 kvar i. Äldste utflyttade sonen hade en kamera av modernare snitt som jag kunde få överta.
Datorer och teknik är inget jag sysslat med annat än för att betala räkningar och läsa bl.a. bloggar.
Arbetar som undersköterska så jag har inte behövt kunskapen där. Började alltså med att skaffa en egen dator.
Trädgården då?
Jag har inga rabatter av den enkla anledningen att tomten består av ett tunt lager jord och under det bara sjösand. Det växer helt enkelt inte i några rabatter (har prövat för många år sedan)
Det där med att kunna namnen både på svenska och latin på det jag sätter i krukor har jag inte lagt så stor vikt vid.
Många som såg min trädgård uttryckte att fler borde se den. Det kunde ju vara kul. Trädgården är mitt stora intresse. Den är kanske lite annorlunda men det är väl just det som är bra.
Med de förutsättningar som fanns så har det väl ändå gått lite framåt. Har fått tipset att man naturligtvis själv måste vara aktiv och kommentera hos andra, vilket jag tycker att jag gör.
Ska jobba på att lära mig hur man gör för att delta i ex. Blommig fredag och liknande.
Ibland känns det lite trögt och funderingarna snurrar.
Igår var inte humöret på topp och jag satte mig vid datorn. Gick in på min egen sida och skrollade bland "bloggar jag besöker" (vilken för övrigt måste uppdateras då många har tillkommit) Min blick gick till mitt sista inlägg och då ser jag att jag fått en kommentar!! Jag läser och blir bara så glad. Tänk vad några rader kan göra. Allt som behövdes för att jag skulle känna hur mycket det här ger mig.
Tack Lotta från "MIN PLATS I SOLEN"
Nu blev detta inlägg så långt så jag får skriva en annan dag om vad som hände idag när solen sken och jag fick en sekatör i handen.
Fick bli några bilder inomhus idag.
Må så gott!
Pia
Har inte skrivit något på två veckor men funderat desto mer.
Varför började jag blogga?
Jag har aldrig varit mycket för att fotografera. Den kamera jag hade satt filmen (ja, ni läste rätt) från semestern 2006 kvar i. Äldste utflyttade sonen hade en kamera av modernare snitt som jag kunde få överta.
Datorer och teknik är inget jag sysslat med annat än för att betala räkningar och läsa bl.a. bloggar.
Arbetar som undersköterska så jag har inte behövt kunskapen där. Började alltså med att skaffa en egen dator.
Trädgården då?
Jag har inga rabatter av den enkla anledningen att tomten består av ett tunt lager jord och under det bara sjösand. Det växer helt enkelt inte i några rabatter (har prövat för många år sedan)
Det där med att kunna namnen både på svenska och latin på det jag sätter i krukor har jag inte lagt så stor vikt vid.
Många som såg min trädgård uttryckte att fler borde se den. Det kunde ju vara kul. Trädgården är mitt stora intresse. Den är kanske lite annorlunda men det är väl just det som är bra.
Med de förutsättningar som fanns så har det väl ändå gått lite framåt. Har fått tipset att man naturligtvis själv måste vara aktiv och kommentera hos andra, vilket jag tycker att jag gör.
Ska jobba på att lära mig hur man gör för att delta i ex. Blommig fredag och liknande.
Ibland känns det lite trögt och funderingarna snurrar.
Igår var inte humöret på topp och jag satte mig vid datorn. Gick in på min egen sida och skrollade bland "bloggar jag besöker" (vilken för övrigt måste uppdateras då många har tillkommit) Min blick gick till mitt sista inlägg och då ser jag att jag fått en kommentar!! Jag läser och blir bara så glad. Tänk vad några rader kan göra. Allt som behövdes för att jag skulle känna hur mycket det här ger mig.
Tack Lotta från "MIN PLATS I SOLEN"
Nu blev detta inlägg så långt så jag får skriva en annan dag om vad som hände idag när solen sken och jag fick en sekatör i handen.
Fick bli några bilder inomhus idag.
Må så gott!
Pia
lördag 8 februari 2014
Vårtecken
Satte mig ner en liten stund och njöt av fågelkvitter. Nu har även trädgårdstankarna vaknat till liv kan jag säga och med det lite nya idéer. Känns bra.
Må så gott!
Pia
måndag 3 februari 2014
Vinterfavorit
Detta är min absoluta vinterfavorit i trädgården. Jag tycker inte ens om den på sommaren.
När den planterades för ca 20 år sedan fanns ingen tanke bakom valet av plats.
Det var en växt med tre ynkliga grenar som jag tyckte såg trevlig ut. Hade ingen aning om hur stor den skulle bli eller hur den såg ut med blad på.
Nu vet jag att den blir väldigt stor. Bladen på sommaren gör för det första att man inte ser de snurrade grenarna och för det andra ser de urtrista ut. De hänger precis som om de behöver vatten.
Tänk vilken tur att jag planterade den just där. På bilden kan man se två fönster bakom busken. Det är fönstren i matrummet. Matrummet använder vi bara under vinterhalvåret eftersom vi har uterummet den andra halvan. Detta gör alltså att jag kan njuta av busken när den är som vackrast.
Ibland blir det bara rätt.
Må så gott!
Pia
När den planterades för ca 20 år sedan fanns ingen tanke bakom valet av plats.
Det var en växt med tre ynkliga grenar som jag tyckte såg trevlig ut. Hade ingen aning om hur stor den skulle bli eller hur den såg ut med blad på.
Nu vet jag att den blir väldigt stor. Bladen på sommaren gör för det första att man inte ser de snurrade grenarna och för det andra ser de urtrista ut. De hänger precis som om de behöver vatten.
Tänk vilken tur att jag planterade den just där. På bilden kan man se två fönster bakom busken. Det är fönstren i matrummet. Matrummet använder vi bara under vinterhalvåret eftersom vi har uterummet den andra halvan. Detta gör alltså att jag kan njuta av busken när den är som vackrast.
Ibland blir det bara rätt.
Må så gott!
Pia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)