söndag 23 februari 2014

Tankar en söndag

Nu vill jag först säga att detta är inte en "tycka-synd-om-mig-snyftare" utan bara det att jag tänker högt.
Har inte skrivit något på två veckor men funderat desto mer.
Varför började jag blogga?
Jag har aldrig varit mycket för att fotografera. Den kamera jag hade satt filmen (ja, ni läste rätt) från semestern 2006 kvar i. Äldste utflyttade sonen hade en kamera av modernare snitt som jag kunde få överta.
Datorer och teknik är inget jag sysslat med annat än för att betala räkningar och läsa bl.a. bloggar.
Arbetar som undersköterska så jag har inte behövt kunskapen där. Började alltså med att skaffa en egen dator.
Trädgården då?
Jag har inga rabatter av den enkla anledningen att tomten består av ett tunt lager jord och under det bara sjösand. Det växer helt enkelt inte i några rabatter (har prövat för många år sedan)
Det där med att kunna namnen både på svenska och latin på det jag sätter i krukor har jag inte lagt så stor vikt vid.
Många som såg min trädgård uttryckte att fler borde se den. Det kunde ju vara kul. Trädgården är mitt stora intresse. Den är kanske lite annorlunda men det är väl just det som är bra.

Med de förutsättningar som fanns så har det väl ändå gått lite framåt. Har fått tipset att man naturligtvis själv måste vara aktiv och kommentera hos andra, vilket jag tycker att jag gör.
Ska jobba på att lära mig hur man gör för att delta i ex. Blommig fredag och liknande.
Ibland känns det lite trögt och funderingarna snurrar.

Igår var inte humöret på topp och jag satte mig vid datorn. Gick in på min egen sida och skrollade bland "bloggar jag besöker" (vilken för övrigt måste uppdateras då många har tillkommit) Min blick gick till mitt sista inlägg och då ser jag att jag fått en kommentar!! Jag läser och blir bara så glad. Tänk vad några rader kan göra. Allt som behövdes för att jag skulle känna hur mycket det här ger mig.
 Tack Lotta från "MIN PLATS I SOLEN"

Nu blev detta inlägg så långt så jag får skriva en annan dag om vad som hände idag när solen sken och jag fick en sekatör i handen.






Fick bli några bilder inomhus idag.

Må så gott!
Pia




3 kommentarer:

  1. Hej Pia! Vad roligt att du tittade in till mig så att jag hittade till dig. Så fantastiskt duktig du är på att göra fint i din trädgård! Vilka härliga stilleben du har fått till överallt. Jag gillade verkligen de där 3 rostiga rören med blommor, så otroligt snyggt. Jag känner igen det där med sandjord, här har vi ren sandlådesand i marken men jag lägger på massor av kompost och kogödsel varje år och nu är hela trädgården så grön och frodig som jag vill ha den. Jag vill gärna se mer av din fina trädgård så jag länkar upp dig på min blogg. Och visst ska du hänga på Blommig Fredag, det är jätte-kul, då får fler se din fina trädgård/ Kram Titti

    SvaraRadera
  2. Hejsan Pia!
    Ditt inlägg kändes inte alls lång - tvärtom. Du har ju något att berätta om och det är alltid lika roligt att läsa inlägg som kommer från hjärtat.
    På tal om att det inte växer något i din tunna jord: På ett bergshäll växer det heller inget ändå har jag skapat en hel alpin "värld" på mitt ;-)))!
    Bloggen fungerar mycket som att man besöker varandra. På finska finns ett käckt ordspåk för detta och grundtanken är att om du besöker mig så besöker jag dig. Det är ju främst de som lämnat kommentar hos mig som får en kommentar av mig. Det finns helt enkelt inte tid att sitta vid datorn hur länge som helst.

    /Anja

    SvaraRadera
  3. Tack själv rara Pia. Både för dina fina ord och för dina alltid lika värmande kommentarer du lämnar hos mig. Och det är ju det som är så härligt med bloggandet. Mötet med andra människor. Att kika in hos varandra när vi har tid och lust. Kommentera om vi känner för det. Lämna några rader som visar att jag har läst det någon har skrivit. Sådant värmer.

    Sedan tror jag att var och en av oss får hitta det som fungerar här och nu. Både vad det gäller det egna bloggandet och läsande och kommenterande hos andra. Du ska blogga om det som du vill blogga om. Och när du vill. Då blir det bra. För du har något unikt som ingen annan har. Du har din röst. Din historia.

    Ta hand om dig och tack för din fina blogg!♥

    Kram Lotta

    SvaraRadera