fredag 19 september 2014

Blommig fredag - sommarplåga

Då gör jag ett försök efter att ha läst instruktionerna om hur man går tillväga när man deltar i Blommig fredag. Spännande.

Sommarplåga? Inte helt lätt.
Jag börjar med att tänka på myggen. Nej, det har varit sparsamt med sådana här i år. Inte många myggbett.

Mördarsniglarna? Faktiskt inte många sådana heller. En Hosta är allt som blivit uppätet.

Grannens barn? Tre barn som varit ute mellan 08-20 och skrikit, slagits och vrålat. Jag tycker absolut att barn får leka, skratta och skoja och kanske emellanåt bråka men när de bara bråkar hela tiden kan det bli för mycket. Men plåga? Nej, jag kunde ju på ett vänligt sätt pratat med dem då.

Nej, det som varit min sommarplåga är några andra grannar. Inte grannarna i sig utan att de båda drabbats av demenssjukdom. Jag jobbar sedan 25 år inom vården och träffar på denna sjukdom ständigt. Men jag träffar ju dessa personer när de redan är sjuka. Här handlar det om människor som jag bott granne med i trettio år. Jag har följt hela förändringen från fullt frisk till sjuk. Det är så skrämmande att se. Ändå är jag bara en granne. Hur måste det då inte vara för de anhöriga?!
Vad har då detta med trädgård att göra?
Jo, det var här jag först märkte att något var fel. Från att ha haft en perfekt skött trädgård utan ett ogräs så stod blomsterlådorna tomma och ogräset växte.
Vi har genom åren pratat trädgård, delat växter och beundrat varandras blommor. Det går inte längre.

Denna bild valde jag eftersom allt började med att jag fick Tagetesplantor en gång för många år sedan.


http://blandrosorochbladloss.blogspot.se/
 Här kan man läsa fler bidrag på veckans tema.

(Detta blev nog inte riktigt rätt så jag ska jobba på att få hjälp till nästa gång.)

Må så gott!
Pia

18 kommentarer:

  1. Det du beskriver är en verklig plåga, att tappa en del av sin personlighet, att glömma,att inte hitta orden, glömma språket.
    Ha en skön helg!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du hittade hit! Ja, att som du skriver, tappa sin personlighet, är verkligen skrämmande.
      Må så gott!

      Radera
  2. Vad kul att du hänger på Blommig fredag! Jag kan bara hålla med. Jag har jobbat med demenssjuka i 35 år nu, och det är verkligen sorgligt att se en människa brytas ned av sjukdomen. Hemskt för en anhörig att uppleva det på nära håll. Jag hoppas dina grannar får den hjälp de behöver. Man kan kontakta kommunens biståndshandläggare så att de kan undersöka vilken hjälp de behöver(om det inte redan är gjort)Man kan även göra det anonymt om man vill.
    Ha en skön helg/ Titti

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo, mina grannar har alla tänkbara insatser (dagverksamhet, matleverans och täta tillsyner). Jag pratade med anhöriga som tog tag i detta.
      Må så gott!

      Radera
  3. Kul att du hakar på....mindre kul det du beskriver....känner igen mig i grannsituationen.....=(

    Kram Ninni

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de vänliga orden om min medverkan!
      Må så gott!

      Radera
  4. Det där med länkar och fotot och allt sånt har jag oxå problem med! Men strunta i om det blir rätt eller inte! Jag gör fel jämt trots flera års testningar ;)
    Det är roligt att det kommer nya till "bästa" forumet ;)

    Må gott!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för uppmuntrande ord! Känns skönt att jag inte är ensam om att ha begränsad datakunskap.
      Må så gott!

      Radera
  5. Det går inte att lägga sig som följare på din blogg?? !

    SvaraRadera
    Svar
    1. Då får jag försöka ta reda på anledningen till det. Har ingen aning om varför.
      Må så gott!

      Radera
  6. Det är en plåga att se det men att även vara den drabbade som inte kan göra det den vill. känner igen det
    Ha en fin lördag
    kram Meta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så trevligt att du hittade hit!
      Det är verkligen en kuslig sjukdom för alla inblandade.
      Må så gott!

      Radera
  7. Ja ledsamt när sjukdomen tar över o man blir förändrad.
    Trevlig vecka! Hälsningar Ewa :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att du hittade hit!
      Ja , det är verkligen ledsamt att det är så.
      Må så gott!

      Radera
  8. Hej, vilken mysig blogg! :) Tråkigt att höra om dina grannar! Hoppas de får adekvat hjälp! Ha en skön helg! :) Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för värmande ord! Så glad jag blir.
      Mina grannar får all tänkbar hjälp.
      Må så gott!

      Radera
  9. Så sorgligt. Men du kommer att minnas dem som goda grannar och så länge du minns så finns de ju på något sätt.
    Allt gott
    Anette

    SvaraRadera
  10. Kloka Pia. Vilken fin tolkning av temat. En vardag som är mångas och en sjukdom som gör så vansinnigt ont att bevittna. Att följa förändringen, se hur en människas hjärna steg för steg släcker ner. Att inte kunna göra något. Det är plågsamt.

    Ta hand om dig vännen.

    Kram Charlie

    SvaraRadera